På Sct. Nicolai Skole skapar eleverna skolans nya uteplats
Hur mycket kan elverna vara med till att bestämma, hur skolgården ska se ut?
Riktigt mycket, om man frågar Sct. Nicolai Skole i Køge, där det är eleverna, som har stått för att skapa skolans nya lekplats tillsammans med Elverdal i 2021.
Den Demokratiska Lekplatsen heter projektet, som bygger på ett starkt samarbete mellan elever-arbetsgrupp, elevråd, lärare, ledning och skolbestyrelsen.
Hur har eleverna arbetat med projektet på skolan och vad har de lärt av projektet? Josefine Christiansen 8.B och Mynte Skovager Sveigaard 5.A berättar här om lekplatsprojektet.
Bli inspirerad till att involvera dina elever!
Det ska inte vara så att det bara är én sak, som är häftig och de andra sakerna bara står där.
Mynte 5.A
I arbetsgruppen tog vi fram alla ritningar och pratade om vad vi bäst tyckte om. Och så skickade vi ut det till klasserna på hela skolan.
Josefine 8.B
Inlärningsperspektiv
Skolledare Lotte Wiese Nowack berättar att lekplatsprojektet har tränat skolans elever i:
- att ta beslutningar
- att få bakgrundskunskap till konkreta val
- att ställa kritiska/kvalificerade frågor
- att rösta i klassen
Det börjar med ämnet Demokrati
Lekplatsprojektet är en del av 'Demokrati', ett ämne Sct. Nicolai Skole själva har utvecklat. Det
ger eleverna inflytande på skolans beslutningar och arbetet med den nya
lekplatsen läggs ut i en arbetsgrupp, där elevrådet, skolbestyrelsen, lärarna
och skolans ledning arbetar nära varandra.
Hos Elverdal blev vi uppringda av elevrådsordförande Josefine Christiansen
från 8.B, som ville höra om vi kunde rita upp ett förslag till skolans nya lekplats till 3.-5. klassarna. Två lärare, Lasse Jensen och Dorte Olsen är med i elev-arbetsgruppen. Lasse betonar dock att lärarna är tydligt underrepresenterade i processen. Det fungerar mest som elevernas advokater och back up.
Genom vårt flera månaders samarbete är det tydligt att eleverna är påklädda till att ställa kvalificerade och kritiska frågor till lekplatsens design och
lekfunktioner.
Mynte 5A og Josefine 8.B
I stället för att sitta och prata, så kan du springa runt på lekplatsen ... vi ska röra på oss.
Det blir bara roligare när det är något mer med det.
Mynte 5.A
Koncept: 3-i-1 bana
Sct. Nicolai Skole önskade att få flera typer av rörelsefunktioner: parkour, djungelbana, balansutrustning till samarbetsövningar och inlärningslekar på marken.
Elverdals koncept till lekplatsen är ett 3-i-1 bana med flera rörelseförlopp på längs och på tvärs. Det ger många barn möjlighet till att leka samtidigt och det är alltid lätt att hitta nya utmaningar. Dessutom kan man utmana varann genom att komma först genom banan.
UTRUSTNING:
- Balansbana
- Högt parkour / klätterutrustning
- Klättervägg
- Klättermur
- Lärande lek
- 20 meter löpbana
Här har barnen möjlighet för
att både leka i större gemensamma grupper och för sig själv. Det vill uppstå situationer mellan barn, som vill olika saker och här måste plats och förståelse ges till varann. Det tränar den demokratiska dialogen.
Som lekplatstillverkare har vi hos Elverdal lång erfarenhet av användarinvolvering.
Hur har du arbetat med lekplatsprojektet?
Josefine: I arbetsgruppen kom vi fram till att det ska vara något, så att alla kan göra något samtidigt. Att det ska vara många olika sätt att använda denna lekplats på.
Mynte: Det ska inte vara så att det bara är én sak som är häftig och de andra sakerna bara står där.
Vi var mycket överrens om vad det var vi vill använda den till. Också att den inte bara är till rasterna. Man ska också kunna göra några uppgifter. Vad kallar man det – snabbt ut och två minuters luft. Istället för att bara springa fram och tillbaka, så bör det också vara något som kan användas till lektionerna.
Josefine: Vi tog fram alla ritningar (från olika arkitekter och lekplatsföretag, red.) och pratade om vilka vi bäst tyckte om och så skickade vi ut dom till alla klasserna på skolan.
Även om folk hade olika idéer, blev vi snabbt överrens om vad vi gärna ville
göra med lekplatsen.
Josefine: Den här lekplatsen är från 3:an – 5:an och klass 6. Men vi tänker att de äldre elverna också kan vara med. Jag kan bara föreställa mig själv i femman, som springer ut och leker på lekplatsen.
Mynte: I stället för att sitta och prata, så kan man springa runt. Jag vet inte hur man ska förklara det … vi kommer att röra på oss, och
det blir bara roligare när det är något mer med det.
Josefine: Vi berättade allt till Jimmi (Elverdals konsulent, red.), och han lyssnade riktigt mycket på det vi sa. När vi fick ritningarna såg vi våra idéer genom ritningarna. Alla var glada och tycker att dom har blivit hörda.
Mynte: I femman är det ju inte så att man ’går på lekplatsen’, men det är fortfarande kul. Och nu när vi själva har varit med att bestämma, vet vi vad vi går till.
Låt oss säga att det bara var 9:an eller 8:an, som var med till att bestämma –
det är ju inte dom, som anväder den mest. Jag tror att alla klasser är glada för att de har haft medbestämmanderätt.
Är det något som har varit svårt på vägen?
Josefine: Vi tänkte först att vi kunde lägga in alltihop, men det kunde vi faktiskt inte. T.ex. fallzoner är viktigt, så att elverna inte träffar varandra och slår sig.
Mynte: Man tror, att det bara är att bygga den, men det är mycket planläggning. Man ska veta mycket om det. Vi skulle också prata med dom andra och vi skulle ansöka om pengar till den. .
Josefine: Tålamod. Jag kom med i arbetsgruppen i sjunde klass och hon som var förman då har nu gått ut.
I arbetsgruppen kom vi fram till att ... det ska vara många olika sätt att använda denna lekplats på.
Josefine 8.B
Vad har du lärt dig?
Josefine: Jag lärde mig hur mycket det faktiskt krävs för att göra en lekplats. Det kräver mycket mer än jag bara trodde: - Att skicka ritningar ut till klasserna, få feedback, ändra några småsaker och få pratat med lärarna om budget och allt.
Att den byggs – är som att vinna en seger. Man lär sig att ta én sak i taget, så är det mer hanterbart.
Vi är en skola i stan, så jag får också helt klart glädje av lekplatsen, när jag går ut. Den är ju fortfarande här. Det är jag stolt över. Man kan se tillbaka och tänka – Vad är det häftigt att min skola fick mig med på det här projektet.
Man skapar liksom glädje för andra. Bara det att se barn leka på den en dag, blir man också riktigt nöjd.
Mynte: Låt oss säga, när jag går i gymnasiet, så kan man komma tillbaka och säga, det har jag gjort. Så kan man tänka på hur lång processen varit och vara stolt av att ha varit delaktig.
Man kan också tänka på att det inte bara är en själv som är nöjd med den. Det
är det många andra människor som är.
